Nu har de varit väldigt tuffa och tunga dagar igen, tankarna kring dig mamma snurrar i mitt huvud hela dagarna. Kan inte koncentrera mig. Kan inte tänka på nått annat än dig. Vill se till leende igen, vill höra ditt skratt. Behöver dina tröstande, varma kramar.
Behöver råd, dina råd. Som du alltid brukade ge en, då man var nere och deppig. Du fanns alltid där med dina kloka svar och du lyssnade alltid och tröstade. Ingen kan ge dom svar jag söker mamma, ingen annan än du kan ge mig dom. De är så mycker frågor jag har, som jag aldrig kommer få svar på.

Älskade mamma, jag önskar att du fanns här vid min sida. Livet skulle vara mycket lättare då. Önskar man kunde vrida tillbaks tiden och göra så att du aldrig vart sjuk och att du alltid fanns här. Tanken slår mig varje dag att jag aldrig mer kommer få höra din röst, aldrig nånsin mer. Känns så himla overkligt. Vill inte att de ska vara såhär. Ingen förstår mig så bra som du gjorde mamma, ingen kan vara den vän som du var.

Livet är så orättvis. Vill ha tillbaks vardagen då du fanns här mamma, allt var mycke lättare då.
Behöver dig mamma. Ibland känns de som om man är ensamast i hela världen, att ingen förstår hur man mår. Fast jag har så många människor omkring mig som älskar mig för den jag är.

Drömmer forfarande väldigt mycket om dig, och de känns som om du och jag möts på riktigt i drömmarna, allt känns så verkligt. Och när man sen vaknar och inser att allt var en dröm, då vill man bara sjunka genom jorden och aldrig mer komma tillbaks. Ibland önskar jag att jag låg där brevid dig mamma i graven, få va vid din sida, få vara i din värld. Men vet att du vill att jag ska leva mitt liv och vara lycklig. Vet att du vill se mig klara mina mål jag satt upp här i livet.

Om man bara kunde vrida tillbaks tiden...