En lördag vid stugan

Godkväll. Här njuter man av sina lediga dagar. Gårdagen spenderades på stan med en god vän, Helena som jag inte träffat på länge. Vi tog en lång fika och sedan shoppade vi på stan. Jätte trevligt. Kom hem vid 17 tiden, tog och städade och sedan blev det soffhäng med soppa som kvällsmat och slö tittande på tv:n innan man stupade i säng trött vid 23 tiden.

Idag vaknade man utvilad redan vid 7:15, drog mig en liten stund, innan jag och Freja tog en härlig morgonpromenad, vid 9:30 tiden var det dags och möta upp Klara vid ica och handla lite mat. Sedan packa in vovvarna våra i bilen och åka till våran stuga för att spendera dagen där.

Kom hem vid 17 tiden även idag, med 7 st myggbett och en hel Freja tack och lov. Hon fick tyvärr upp ett spår av något djur och stack iväg ut i skogen, ropade och lockade på henne men hon kom ej. Tänkte att nu är det kört, för jag vet hur skogen är där runt våran stuga, ner mot sjön. Det är lömska hål mellan stenar och stubbar, som är fyllda med vatten som är väldigt lätt att halka ner i. Gick in i stugan för att ta lite hundmat i en matkopp och skramla med för att locka Freja till mig, och då hörde vi henne skälla, nästan i panik. Jag sprang rätt ut i skogen och ropade och hittade henne tillsist mellan två st stenar, där bara hennes huvud stack upp, resten av kroppen var i vatten, hon höll i sig med tassarna i mossan min lilla gumma. Man riktigt såg paniken i hennes ögon och glädjen då jag lyfte upp henne och hon gav mig massor av pussar i ansiktet. Jag blev så glad då jag fann henne att jag grät av lycka. Många kanske tycker att man är fjantig som känner så här för en hund, men Freja är något alldeles speciellt för mig, hon betyder så mycket. Nu ligger hon här trött brevid mig i soffan och sover. Ska kika på sommarkrysset nu och sedan en film.

Ha en fortsatt trevlig lördag allihop. Kram på er.



Köpte färska kryddor på Mobackes trädgård igår.



Även denna söta kakburk från Åhlens fick följa med hem.





Kommentarer
Helena

Men Gud vad hemskt för lillfian!

Jag förstår att du blev rädd. Klart man känner för sina djur, är nog bara de som har djur som vet vad man pratar om...



Skönt att allt slutade väl :)

Jag ser fram mot den 11:e :D. Kram

2011-07-03 @ 15:49:28


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0