2 år av sorg och saknad

För 2 år sedan denna dagen kl 10:50 somnade min älskade mamma in för gott efter en kort tids sjukdom. Allt gick så fort. Saknar dig så mycket min älskade mamma. Du var min allra bästa vän, min trygghet. Vi gjorde så mycket tillsammans. Är så frukstansvärt tomt efter dig, det går inte att beskriva med ord. Det känns som om man levt i en bubbla i dessa 2 år, jag tycker de gått så himla fort men endå inte, känns som om man inte gjort nått. Känns så konstigt. Tankarna om mamma finns där varje dag men mer sånna här dagar, man tänker tillbaks på den sista tiden man fick med henne, vad man sa, vad som hände osv osv. Är så glad att jag stannade med mamma på sjukhuset dom 3 sista dagarna i hennes liv. Vi fick ha våran tid tillsammans alldeles ensam. Jag visste inte då att det var så nära tills mamma skulle somna in, men jag tror att hon kände på sig att slutet var nära och därför sa att hon ville att jag skulle stanna kvar med henne. Är så glad att jag gjorde det, fick hjälpa henne, trösta och krama. Och säga en sista gång att jag älskade henne och att hon var världens bästa mamma! 

Många säger att dom beundrar mig som är så stark och orkat leva vidare, och jag förstår inte själv hur jag orkat levat vidare efter denna stora förlust. Men jag tror/vet innerst inne att det är mamma som hjälpt mig för hon vill inget hellre än att jag ska leva vidare och må bra. Hon vill att jag ska uppfylla mina drömmar.

Jag vill tacka mina underbara bröder, pappa och vänner. Utan er skulle jag inte sitta här idag. Ni fanns där och stöttade, såg till att jag fick hjälp, lyssnade, tröstade och skänkte trygghet. Ni är guldvärda allihop! Älskar er.
Och jag vill tacka M för att du finns där för min pappa, jag hade väldigt väldigt svårt att acceptera dig i början, tyckte inte alls om det. Men nu accepterar jag dig fullt ut och är så glad att du kom in i pappas liv. Tror inte han skulle klarat det så pass bra som han har gjort om inte du funnits.

Älskade, underbara mamma vad vi saknar dig! Vi ses i himmlen.
Stor kram



Bjuder på några bilder från helgen i stugan, den platsen som mamma tyckte allra mest om att vara på, hon riktigt njöt av alla stunder hon fick vara i stugan.





Nu ska jag ut och plocka en fin bukett med blommor åt mamma, som hon ska få ha vid sin grav.



Kommentarer
Livet i byn

Så fint du skriver om din mamma. Jag tror att mamma är alltid mamma, man kan nog aldrig någonsin förbereda sig på sorgen som kommer när det är dags att skiljas.



~Livet i byn

2008-06-08 @ 13:03:18
URL: http://livetibyn.blogg.se/
Pia

Dina ord tog mitt i hjärta och jag förstår hur du känner dig. Jag miste min mamma i slutet av maj också efter en tids sjukdom. Det är hårt och man kan aldrig förbereda sig på det. Vi stod varandra nära och det är väldigt tomt efter henne.

2008-06-09 @ 18:42:58
URL: http://vitahuset.blogg.se/
Hanna-Sofia

Du skriver så fint om din Mamma. Vi är många som står vid din sida med samma saknad och sorg efter en Mamma eller som i mitt fall Pappa. Saknaden är så bottenlös och den finns där hela tiden.

2008-06-10 @ 08:29:20
URL: http://nancyandi.blogg.se/
emma

va underbart söt freja är!

kramar till er från skåningarna

2008-06-13 @ 00:28:04
URL: http://enlitentax.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0